Bhagavad Gita, Chapter 4: Jñāna Karma Saṃnyāsa Yoga
Forty-two verses. The purpose of the avatara, and the understanding that sees inaction in action, are here.
Tap any verse card to open its page with the word-by-word meaning. Pages are ready for every verse of this chapter.
imaṃ vivasvate yogaṃ proktavānahamavyayam|
vivasvānmanave prāha manurikṣvākave’bravīt || 1 ||Meaning of verse 4.1 →2evaṃ paramparāprāptamimaṃ rājarṣayo viduḥ|
sa kāleneha mahatā yogo naṣṭaḥ parantapa || 2 ||Meaning of verse 4.2 →3sa evāyaṃ mayā te’dya yogaḥ proktaḥ purātanaḥ|
bhakto’si me sakhā ceti rahasyaṃ hyetaduttamam || 3 ||Meaning of verse 4.3 →4arjuna uvāca
aparaṃ bhavato janma paraṃ janma vivasvataḥ|
kathametadvijānīyāṃ tvamādau proktavāniti || 4 ||Meaning of verse 4.4 →5śrībhagavānuvāca
bahūni me vyatītāni janmāni tava cārjuna|
tānyahaṃ veda sarvāṇi na tvaṃ vettha parantapa || 5 ||Meaning of verse 4.5 →6ajo’pi sannavyayātmā bhūtānāmīśvaro’pi san|
prakṛtiṃ svāmadhiṣṭhāya sambhavāmyātmamāyayā || 6 ||Meaning of verse 4.6 →7yadā yadā hi dharmasya glānirbhavati bhārata|
abhyutthānamadharmasya tadātmānaṃ sṛjāmyaham || 7 ||Meaning of verse 4.7 →8paritrāṇāya sādhūnāṃ vināśāya ca duṣkṛtām|
dharmasaṃsthāpanārthāya sambhavāmi yuge yuge || 8 ||Meaning of verse 4.8 →9janma karma ca me divyamevaṃ yo vetti tattvataḥ|
tyaktvā dehaṃ punarjanma naiti māmeti so’rjuna || 9 ||Meaning of verse 4.9 →10vītarāgabhayakrodhā manmayā māmupāśritāḥ|
bahavo jñānatapasā pūtā madbhāvamāgatāḥ || 10 ||Meaning of verse 4.10 →11ye yathā māṃ prapadyante tāṃstathaiva bhajāmyaham|
mama vartmānuvartante manuṣyāḥ pārtha sarvaśaḥ || 11 ||Meaning of verse 4.11 →12kāṅkṣantaḥ karmaṇāṃ siddhiṃ yajanta iha devatāḥ|
kṣipraṃ hi mānuṣe loke siddhirbhavati karmajā || 12 ||Meaning of verse 4.12 →13cāturvarṇyaṃ mayā sṛṣṭaṃ guṇakarmavibhāgaśaḥ|
tasya kartāramapi māṃ viddhyakartāramavyayam || 13 ||Meaning of verse 4.13 →14na māṃ karmāṇi limpanti na me karmaphale spṛhā|
iti māṃ yo’bhijānāti karmabhirna sa badhyate || 14 ||Meaning of verse 4.14 →15evaṃ jñātvā kṛtaṃ karma pūrvairapi mumukṣubhiḥ|
kuru karmaiva tasmāttvaṃ pūrvaiḥ pūrvataraṃ kṛtam || 15 ||Meaning of verse 4.15 →16kiṃ karma kimakarmeti kavayo’pyatra mohitāḥ|
tatte karma pravakṣyāmi yajjñātvā mokṣyase’śubhāt || 16 ||Meaning of verse 4.16 →17karmaṇo hyapi boddhavyaṃ boddhavyaṃ ca vikarmaṇaḥ|
akarmaṇaśca boddhavyaṃ gahanā karmaṇo gatiḥ || 17 ||Meaning of verse 4.17 →18karmaṇyakarma yaḥ paśyedakarmaṇi ca karma yaḥ|
sa buddhimānmanuṣyeṣu sa yuktaḥ kṛtsnakarmakṛt || 18 ||Meaning of verse 4.18 →19yasya sarve samārambhāḥ kāmasaṅkalpavarjitāḥ|
jñānāgnidagdhakarmāṇaṃ tamāhuḥ paṇḍitaṃ budhāḥ || 19 ||Meaning of verse 4.19 →20tyaktvā karmaphalāsaṅgaṃ nityatṛpto nirāśrayaḥ|
karmaṇyabhipravṛtto’pi naiva kiñcitkaroti saḥ || 20 ||Meaning of verse 4.20 →21nirāśīryatacittātmā tyaktasarvaparigrahaḥ|
śārīraṃ kevalaṃ karma kurvannāpnoti kilbiṣam || 21 ||Meaning of verse 4.21 →22yadṛcchālābhasantuṣṭo dvandvātīto vimatsaraḥ|
samaḥ siddhāvasiddhau ca kṛtvāpi na nibadhyate || 22 ||Meaning of verse 4.22 →23gatasaṅgasya muktasya jñānāvasthitacetasaḥ|
yajñāyācarataḥ karma samagraṃ pravilīyate || 23 ||Meaning of verse 4.23 →24brahmārpaṇaṃ brahmahavirbrahmāgnau brahmaṇā hutam|
brahmaiva tena gantavyaṃ brahmakarmasamādhinā || 24 ||Meaning of verse 4.24 →25daivamevāpare yajñaṃ yoginaḥ paryupāsate|
brahmāgnāvapare yajñaṃ yajñenaivopajuhvati || 25 ||Meaning of verse 4.25 →26śrotrādīnīndriyāṇyanye saṃyamāgniṣu juhvati|
śabdādīnviṣayānanya indriyāgniṣu juhvati || 26 ||Meaning of verse 4.26 →27sarvāṇīndriyakarmāṇi prāṇakarmāṇi cāpare|
ātmasaṃyamayogāgnau juhvati jñānadīpite || 27 ||Meaning of verse 4.27 →28dravyayajñāstapoyajñā yogayajñāstathāpare|
svādhyāyajñānayajñāśca yatayaḥ saṃśitavratāḥ || 28 ||Meaning of verse 4.28 →29apāne juhvati prāṇaṃ prāṇe’pānaṃ tathāpare|
prāṇāpānagatī ruddhvā prāṇāyāmaparāyaṇāḥ || 29 ||Meaning of verse 4.29 →30apare niyatāhārāḥ prāṇānprāṇeṣu juhvati|
sarve’pyete yajñavido yajñakṣapitakalmaṣāḥ || 30 ||Meaning of verse 4.30 →31yajñaśiṣṭāmṛtabhujo yānti brahma sanātanam|
nāyaṃ loko’styayajñasya kuto’nyaḥ kurusattama || 31 ||Meaning of verse 4.31 →32evaṃ bahuvidhā yajñā vitatā brahmaṇo mukhe|
karmajānviddhi tānsarvānevaṃ jñātvā vimokṣyase || 32 ||Meaning of verse 4.32 →33śreyāndravyamayādyajñājjñānayajñaḥ parantapa|
sarvaṃ karmākhilaṃ pārtha jñāne parisamāpyate || 33 ||Meaning of verse 4.33 →34tadviddhi praṇipātena paripraśnena sevayā|
upadekṣyanti te jñānaṃ jñāninastattvadarśinaḥ || 34 ||Meaning of verse 4.34 →35yajjñātvā na punarmohamevaṃ yāsyasi pāṇḍava|
yena bhūtānyaśeṣeṇa drakṣyasyātmanyatho mayi || 35 ||Meaning of verse 4.35 →36api cedasi pāpebhyaḥ sarvebhyaḥ pāpakṛttamaḥ|
sarvaṃ jñānaplavenaiva vṛjinaṃ santariṣyasi || 36 ||Meaning of verse 4.36 →37yathaidhāṃsi samiddho’gnirbhasmasātkurute’rjuna|
jñānāgniḥ sarvakarmāṇi bhasmasātkurute tathā || 37 ||Meaning of verse 4.37 →38na hi jñānena sadṛśaṃ pavitramiha vidyate|
tatsvayaṃ yogasaṃsiddhaḥ kālenātmani vindati || 38 ||Meaning of verse 4.38 →39śraddhāvām̐llabhate jñānaṃ tatparaḥ saṃyatendriyaḥ|
jñānaṃ labdhvā parāṃ śāntimacireṇādhigacchati || 39 ||Meaning of verse 4.39 →40ajñaścāśraddadhānaśca saṃśayātmā vinaśyati|
nāyaṃ loko’sti na paro na sukhaṃ saṃśayātmanaḥ || 40 ||Meaning of verse 4.40 →41yogasaṃnyastakarmāṇaṃ jñānasañchinnasaṃśayam|
ātmavantaṃ na karmāṇi nibadhnanti dhanañjaya || 41 ||Meaning of verse 4.41 →42tasmādajñānasambhūtaṃ hṛtsthaṃ jñānāsinātmanaḥ|
chittvainaṃ saṃśayaṃ yogamātiṣṭhottiṣṭha bhārata || 42 ||Meaning of verse 4.42 →
oṃ tatsaditi śrīmadbhagavadgītāsūpaniṣatsu brahmavidyāyāṃ yogaśāstre śrīkṛṣṇārjunasaṃvāde jñānakarmasaṃnyāsayogo nāma caturtho’dhyāyaḥ ||
About Jnana Karma Sannyasa Yoga
The third chapter ended by saying that action must not be abandoned. The fourth takes up the same point at a deeper level: how can one act without action becoming bondage? The answer is knowledge. So the chapter’s name brings together knowledge, action and renunciation.
The chapter opens with an unexpected claim. Krishna says he taught this yoga long ago to the Sun. Arjuna’s question in response draws out the Gita’s clearest words on the avatara.
How the chapter moves
- Verses 1 to 3: The lineage of the yoga, its loss, and its retelling to Arjuna, devotee and friend.
- Verses 4 to 10: Arjuna’s question and the mystery of the avatara: how, when, for what purpose, and what comes of knowing it.
- Verses 11 to 15: As people approach, so they are received; the division by quality and work; the Lord who is maker yet non-doer; and the example of the ancients.
- Verses 16 to 23: The deep question of what is action and what is inaction, and the state of one who does nothing even while working.
- Verses 24 to 33: The vision of brahmarpanam and the many forms of sacrifice. Of all of them, the sacrifice of knowledge is highest.
- Verses 34 to 42: How to learn at a teacher’s feet, knowledge as fire and as boat, faith, and the call to cut doubt with the sword of knowledge and stand up.
Three readings of the avatara
The sixth verse answers how the unborn can be born, and the acharyas read that answer differently. For Shankara he appears as if born, by his own maya, and is not born in the ultimate sense. For Ramanuja his birth is real, but it does not come from karma; he comes by his own will, in his own form. For Madhva even his body is imperishable, and he seems to be born only to the deluded.
These pages do not decide between the readings. Wherever the acharyas part, each position is recorded in its own terms.
Inaction in action
The eighteenth verse is among the most riddling in the Gita: one who sees inaction in action and action in inaction is wise. To work outwardly without the burden of doership within, and to recognise the ‘I’ still at work within while sitting outwardly still. The rest of the chapter unpacks this one formula from many sides.
Sources: several.

